.

Nu vill jag inte sluta skriva

För det måste ur mig

Du måste ur mig

Och jag fruktar att det blir långt

För egentligen så vet jag inte hur man skriver

Och egentligen, så vet jag ingenting

För det enda som kommer ur mig

Är Markus och hans texter

Som jag så innerligt önskar att det var jag som hade skrivit

Men som jag aldrig skulle kunna skriva

Eftersom jag inte vet hur man skriver

Och egentligen, så vet jag ingenting

Inga tankar är mina längre,

För dom var någon annans innan mig

Och du var någon annans innan mig

Och du är inte min nu heller

Jag tror inte att du vill bli min

Jag tror inte att du vill bli någons

Men du är som jag

Det har jag sett, det har jag läst

Och jag tycker synd om dig

För det är inte lätt att vara jag

Och det är inte lätt att vara du

Och jag vet inte varför det blir så här

För egentligen så är det inte så svårt

Men vad vet jag, för jag vet inte hur man gör

Och egentligen så vet jag ingenting

Och egentligen så känner jag inte dig

Men jag vet vem du är

Och jag vet vad du gör om nätterna när ingen annan är där

För du är precis som jag

Och du vet inte hur man gör,

Och egentligen så vet du ingenting